Jag har aldrig riktigt sett mig själv som en löpare av den riktiga sorten. För att vara helt rälig så har jag väl aldrig riktigt känt för det här med löpning och att springa överlag. Att bara springa flera kilometer, eller till och med mil, är ju egentligen en helt knäpp tanke. Varför utsätta sig för något så jobbigt och hemskt som att springa flera mil? Den frågan kommer jag troligtvis aldrig få svar på.
Hur som helst, så måste jag i alla fall erkänna att jag faktiskt har börjat springa lite smått. Det hela började förra sommaren, då jag insåg att jag verkligen behövde komma i bättre form, både konditionsmässigt och viktmässigt. Då fick jag höra från många håll att löpning är det bästa, och mest effektiva sättet att förbättra dessa saker på.
Och som ni förstår fanns det inte mycket att be om, utan det vara bara att börja springa. För att jag skulle kunna sporra mig så mycket så möjligt, skaffade jag ett mål jag inom en viss tid skulle klara av. Detta mål blev, inte så förvånansvärt ett lopp som heter Rosjöloppet. Det är ett ganska litet lopp på fem kilometer, och löper runt en insjö som heter just Rosjö.
Nu har jag drygt en månad till på mig att träna inför Rosjöloppet och jag börjar bli lite nervös. Men jag har tränat hårt, och redan lyckats gå ner lite i vikt. Och om jag klarade mitt delmål,. Att minska i vikt, ja, då ska jag bannemej klara av att springa fem ynka kilometrar. Önska mig lycka till!